Han menar på ett (och flera ställen) att vi överbeskyddar våra barn till den grad att de inte tål motgångar eller krav. Barnen utsätts aldrig för några egentliga problem eller motgångar vilket skapar en hel generation av förtidspensionerade superstressade människor som normalt skulle fungerat som arbetskraft.
Boken kan verka väldigt hård och författaren tycker nog att vårt trygghetsnät är alltför stort och "bra" för vårt eget bästa här i Sverige. Känslan är att han tycker att vi borde kämpa lite mer istället för att helt säcka ihop när vi inte får det jobb vi vill ha. Jag förstår kritiken mot boken, samtidigt som jag också kan känna att vi är sjukt bortskämda och få av oss har mött riktigt stora motgångar som verkligen är motgångar. Ändå mår vi sämre än någonsin. Han har en poäng, sen tycker jag att diskussionen bör vara lite mer nyanserad.
Titel: I trygghetsnarkomanens land - Sverige och det nationella paniksyndromet
Författare: David Eberhard
ISBN: 978-91-7232-082-6
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar