Många gånger kommer jag inte på vad orden som SAOL kommit överens om att vi ska använda heter eller stavas. Jag hittar mina egna lösningar på problematiken och ibland får jag höra att det inte heter så eller stavas så. Men nu råkar det vara så att jag är i alla fall lite grand insatt i det svenska språkets vett och etikett och har läst böcker om språkets utvecklande. Lindströms bok är bara en i ledet. Jag skriver nämligen en sammanställning om språkbruket under de senaste århundradena och vet att ordens stavelse och uttalande ändrats i alla tider.
Att säga att vi pratade och uttryckte oss bättre förr i samma mening som man förfasar sig över att nya ord tillkommer och andra försvinner är ungefär som att säga att det är förskräckligt att människan har utvecklats och att nya uppfinningar tillkommer och andra försvinner. (Lång mening som min svenskalärare säkert inte godkänt!) Det som är spännande med den här boken är hur ens egna uppfattningar och sanningar vänds lite ut och in. Visserligen visste jag redan innan att man inte ska rätta ett barn när de säger ”skärde” istället för ”skar” men att det kan innebära hämningar inte bara i språket utan även i äventyrslustan i övrigt visste jag inte. Sen är det oftast så att barn och tonåringar är de som i absolut högsta grad står för nyorden, i alla fall i Sverige. Språket tenderar att stanna av när kroppen slutat växa.
Alltså tror jag att vi måste våga slappna av lite när det kommer till vårt språkbruk, både tal och skrift. Den här boken har nog många läst och kanske kan den fungera som en inkörsport till andra publikationer om vårt språk, exempelvis på www.sprakradet.se där det finns en massa spännande skrivet!
Titel: Världens dåligaste språk
Författare: Fredrik Lindström
ISBN: 91-0-057409-0
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar